Att bli provocerad
Igår sa en vän som är ganska precis i början av sin graviditet, att må illa och dåligt under graviditeten är precis lika illa och orättvist som det är att ha svårt att få barn.
Jag kan inte hjälpa att jag blir lite provocerad av det uttalandet..
Jag kan förstå att det måste vara hemskt att må dåligt när man är gravid, men helt ärligt, jag skulle byta det alla dagar i veckan om jag fick bli gravid.
Nu har vi ju bara ett försök bakom oss, så det är ju inte så att jag ligger o gråter för vad hon sa. Men i hjärtat högg det till lite, för jag vet ju vad det innebär att inte bli gravid.
Kanske överreagerar jag, jag mådde ju rätt bra med K, så vet ju inte riktigt hur det är att må dåligt. Men tycker väl ändå att det var rätt onödigt och klumpigt sagt. Varför ens jämföra?
