Tre.
Tänk att vi nu är inne på försök nummer tre. 3. Tre månader. Hur fort går det inte?
Just nu lever jag i väntans väntan väntan. Väntan på äl, väntan på bim..
Känns på nåt sätt som att tiden går ännu fortare när man försöker få barn, men väntan är lång därimellan.
Jag är trött på att höra om hur jobbigt det är o vara gravid, hur dåligt man mår o hur trött man är.. Jag har bara lust att skrika håll käften, var glad att ni kan få barn, o kunna planera ungefär när barnet ska komma. Var glada att ni troligtvis kommer få alla barn ni vill ha!
För visst hade jag kunnat tänka mig tre barn, men jag hann nästan bli 30 innan första kom, o förhoppningsvis 32 med andra.. Sen känner jag att jag nästan blir för gammal, o det blir dyrt med ännu en ivf. Så två barn blir det här, om vi har tur.
De som har lätt att bli gravida har ju så klart rätt att klaga de också, men jag önskar ändå att de på något sätt kunde försöka sätta sig in i hur det är att veta att man kanske aldrig får barn eller syskon till sitt barn. Då kanske de skulle förstå hur lyckligt lottade de är, och glädjas istället.
