...
Jag har börjat smälta allt lite nu. Det känns fortfarande väldigt jobbigt, men det är som att jag har slut på tårar.
Det jobbigaste just nu är alla hormoner, brösten ömmar till och från, finnar ploppar upp på hakan och illamåendet har funnits där mer eller mindre hela dagen. Att det kan va så grymt att alla symtom kommer MER nu, fast att bebisen kanske dött för länge sen.
Gravidappen plingade till och sa att jag nu gått in i v 8.
Funderar på om jac ska ta bort appen.
Rädslan är nu att jag kommer börja blöda, samtidigt vill jag ju att det ska sätta igång av sig självt om fostret redan är död.
Jag tror inte att jag kommer bryta ihop på torsdag om vi får samma besked igen, snarare att vi får ett avslut, för så snart vi kan vill vi börja en ny ivf.
Jag börjar inse att vi nog hade en enorm tur som fick världens bästa lilla K.
Våra embryon verkar ju ha svårt att utvecklas, och det är nästa skräck. Tänk om vi inte har sån tur igen.
Som ni nog förstår går mina tankar på högvarv just nu..
Jag hoppas så otroligt mycket att det, av nån anledning var för tidigt att se något, och att vi får se ett mirakel på torsdag. ❤️
