Väntan tar kål på en!
Idag har dom ömma brösten försvunnit.. Symtomen jag har nu är: nada, ingenting.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd för att testa. Jag vill I N T E ha ett minus.. Men vad jag hatar denna väntan.. Gravid, inte gravid.
Just nu känns det som det senare, men jag vet ju också att jag kände ungefär samma med K.
En vän till mig har en bekant som efter en massa försök fick en son för ett par år sedan. Sen dess har dom försökt få ett syskon. Sammanlagt har de lagt nästan 200000:- på ivf och fet, och så lyckades dom med sitt sista embryo i frysen.
I helgen fick dom ett sent missfall i v 20.
Jag kan inte låta bli att tycka att livet kan vara så fruktansvärt orättvist.
❤️
